frippestylee

Seriöst.
Måste ta tag i mig, man kommer ingenstans vid att vara den jag är nu.
Ska bli snäll flicka.
Det känns hemskt när ens föräldrar inte kan lite på en och det är hemskt att se deras besvikelse när de ser mig.
Känns som att ja inte räcker till, att jag inte passar in.
Går och oroar mej ganska mkt om hur dem tycker om mej, kommer de någonsin lita på mej igen?
De kan ju faktiskt lita på mej, för ja säger nästan exakt allt som hänt!
det med rökningen och det, jag talade om dt för dem, för ville att dem skulle få höra det från mej.
Men jag fick mest skit efter det, bara mina föräldrar som började bråka med varandra och allt slutade handla om mig.. som vanligt.
Men ni kanske kommer förstå att jag sa dt för att jag ville att ni skulle veta, se om ni ens brydde er.
Men jag ska iaf göra allt för att vinna tillbaka ert förtroende, känns jobbigt när ni ringer och håller på, känns som om mitt privatliv inte finns kvar.
Och om ngt skulle hända, jag skulle ringa er, för jag vet eller visste iaf att ni skulle förstå mig.