.

Vänner kommer och går, men såren dem fanimej består.
Att veta att du fanns där i alla lägen var mer än jag någonsin kunde begära, att du alltid fanns där när jag fall, du var min ängel, en ängel som alltid fick mej att le.
Även när jag inte kunde andas, så fanns du där för att trösta mej, du gav mej hopp.
Du var min bästavän och jag försökte hålla fast dej så jävla hårt, för utan dej skulle allting vara menningslöst.
Men allt försvann, det bara gled ifrån oss.
Lovan om att det var du och jag var borta, inget fanns kvar.
Men jag kollar på bilderna och känner lycka, för jag vet hur underbara våra stunder var.
Hur vi skrattat men även gråtit tillsammans.
Men jag finns här föralltid, för det var så vi sa, jag släpper aldrig din sida, så som du en gång aldrig skulle släppt min.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0