frippestylee

Jag tjatar alltid om att allting aldrig kommer bli som förut.
Men jag skulle verkligen göra exakt allt.. allt.. för att få tillbaks vissa stunder.
Stunderna då jag var liten, då jag inte hade denna känslan i kroppen, då jag ändå tyckte att det fanns hopp för saker och ting.
Alla har ju motgångar, det kan ju inte bara vara jag?
Visst jag är glad och har stunder fortfarande som får mej att kämpa.
Men kvar finns ändå känslan av att det är bättre om allt är över. Jag har sår , sår som sitter i hjärtat och på armarna, sår som aldrig kommer försvinna på mina armar och ett hjärta som aldrig riktigt kommer läka ihop.
Alla undrar alltid varför man gör saker som man gör mot sej själv, men det är bara för att få känna lyckan igen och man vill så gärna straffa någon för det som har hänt en att man straffar sej själv för man orkar inte straffa någon annan.
Folk säger att jag har en jävla vilja, för jag har aldrig varit berädd på att ge upp eller viljat.
Jag har bara kämpat för att få tillbaks det jag än gång kämpade för och den jag en gång var.
Och jag vill ha hjälp jag vill att någon visar hur viktig jag är och att jag fortfarande inte ska ge upp.. något jävla soc & Bup hjälper fan inte.
Det är bara att snacka om det som hänt, men hur fan ska jag göra för att orka med det?

Fan vet vad ja orkar längre.