frippestylee

Ingen lyssnade när hon behövde dem som mest.
Hon vet inte vart hon är påväg, men hon vet att det är till ngt bättre.
Att hon kanske inte kommer finnas där för dem att se, det betyder inte att hon inte kommer finnas i närheten av dem.
Hon kommer alltid vara där, de kommer inte få höra hennes skratta och hon kommer inte kunna skratta med dem.
Men hon kommer alltid finnas i deras hjärtan.
Det ekar i hennes huvud, hon känner slag efter slag, allt mummel, hon ser allt framför sig, allt som hänt.
Hon försöker blunda försöker få ut bilderna ut huvudet. Bilderna av allt som hänt, skriken som ekar i hennes huvud.
Jag vill inte mer, hon intalar sig själv. Inget kommer hjälpa & ingen kan hjälpa.
Hon har fösökt att kämpa men allt bara sviker för henne.
Ärren i armarna svider och hon vill inte finnas kvar.
det ända hon ville var att ngn skulle inse, ngn skulle förstå att hon inte orkade mer, att hon började bli svag.
Att hon gick till skolan varje dag med ett leende som var falskt. Hon gick i korridoren, ville bara gömma sig och glömma allt. Hon drar ner koftan över ärren längst armarna, ärren som folket låtsas att dem inte ser.
Hon vill inte, hon vill inte mer, hon tar tabbleter, hoppet om att hon kanske ska försvinna..
Alla tar det som ett skämt.
Ingen kommer att inse att dem kunde stoppat det som hänt.
14 år, åren av hat och sorg.
Med vännerna mådde hon bäst, men inte ens dom inser att de inte känner henne.
De vet inte att hon går där genom korridoren och inte vill hem, inte vill möta sin pappas våldsamma hand.
Sin syster skrik och tårka hennes mammas tårar.
Hon är ensam, hon måste vara stark, men varje straff varje hemska händelser det lämnar ett jävla spår i hennes hjärta.
Det var jobbigt när folk fråga, så hon låtsades må bra, hon visste att ingen kunde hjälpa.
hon känner vinden genom håret, hon ser bilderna från när hon var liten.
Bilderna av då hennes pappa inte var den han var, hennes mamma skratta och hennes syster var lycklig, hon förstår inte var allt tog vägen.
Plötsligt stod han bara där och allting blev helt fel..
Nu står hon här och tar farväl, hon försökte men det blev inget bra.
Hon fäller en tår och ler hon säger för sig själv det här är sista gången jag behöver gråta.
Allt släpper, hon hör hur det närmar sig, hon tänker vrf var det just hon som skulle födas, just hon som skulle gå igenom detta.
Det kommer närmare, hon ber om förlåtelse för det hon gjort.
Hon höjer blicken där är det och allt försvinner hon hinner inte blinka inte tänka.
Hon är nu borta, allt man har är fottona, ända beviset på att hon någonsin fanns...

Är äntligen frisk igen, har legat och degat i två dagar, inte Ok!
Men idag är man på fötterna, vet inte riktigt vad som händer så sitter här och lyssnar på musik och sådant.
Ni får inte missa denna låten http://www.youtube.com/watch?v=p5wota5vQCU , ritkigt bra!
Kommer ihåg den ur O.C, tråkigt  att dem la ner programet, det bästa som fanns jue :'(.
Är det bara jag som blir typ tårögd när han kör iväg från Marissa när hon står på uppfarten? och när hon överdoserat tabletter och när hon dör? bra, men sorgliga avsnitt!
Jag (L) o.c iaf.

Och förresten har nog gått ner ca 3 kilo på bara två dagar :o
Ser helt konstig ut vid magen, men det är bara för att dt inte går att äta när man är sjuk, haha xd

Men ni får ha dt fint, och smsa elr ring om dt händer ngt kul ikv :)(L)

Sitter man här sjuk och så himla pigg. nej!
Har sovit så mkt idag så omöjligt att sova nu ^^
Har dessutom tagit alldeles för mkt medecin, 4 alvedon och astma medicin och någon medicin för luftrören elr ngt.
hahah mysigt, så sitter här med typ blåa händer och jävla hjärtbultning.
Och skakar som en kyckling, haha men ni får sova gott alla :) (L)

ekebo denna kvällen!

Det var faktiskt ganska mkt folk där, man fick sådana band om man var singel.
Stötte på min lilla fulla kompis mattias där, inte lite packad, helt lost alltså xD
Sedan ngn liten sak som kom fram hela tiden och ragga, han var jävligt kort haha xD
Men det är kul, det är ju typ det ända som händer runt ängelholm.
Sedan var där ju ngn full lång kille som fösökte ragga upp alla tre, haha fail.

Men tack för kvällen, ska ut med pierre nu, nås på mobilen, pussssen.

Jävlar vilken kväll!

Det blev inget ekebo idag, men vi hade en jävla go kväll ändå!
Hustler drack vi, var det nu var i den burken säger vi inte haha.
Åsa fick iaf en kick och begav sig runder och gjorde en massa knäppa saker som att spotta på golvet?
Sara sprang omkring som en jude efter och försökte ta hand om henne, haha.
Pierre typ höll koll på mej, elr vad man ska säga, jag grät på skoj för ingeting, sedan drog vi ut i snön och vimla omkring.
Nej har en jävla massa minnen! haha.
Som när åsa trilla över ett staket och när hon la sig på golvet.
Själv var man ju helt klar :D
Senare på kvällen kom två gontar som inte hade ngnstans att sova - Cappe & Mattias så de sov hoss oss.
Somnade nog runt 4?
Men tack för kvällen alla, ngt vi MST göra om!

Puuuss!

Alltså fan vad jag har tänkt på detta.
Att tjejer och killar behandlas så jävla olika när det bara är könet som egentligen gör oss olika?
Om en kille ligger med en tjej blir han kallad cool, om en tjej ligger med en kille blir hon kallad skabb.
Ligger en kille med många blir han kallad tuff, ligger vi med många blir vi kallade hora.
Så jävla konstigt.
Det är ju samma sak?
Är det bara för att ni tycker att vi ska spara oss? nej skulle inte tro det, ni är ju allt några kåta jävlar.
Om en tjej strular runt med många snackas det bakom hennes rygg hurdan hon är.
Men vafan, det är hennes val?
Om en kille hade gjort så hade ingen disskuterat det, pallar ni inte bry er elr?
Vi är ju fan alla människor.
Sluta dömm vissa men andra inte?
Elr rättare sagt dömm ingen, hatar folk som dömmer, ja klart det kan vara annorlunda om man ligger med ngn när man är så ung.
Men hallå, jag tror hon har koll över läget, dvs ngt du inte har!
Killar sluta dömm oss, vi får också ha kul, vill vi ha sex md ngn låt oss, vill vi ha sex med fler, låt oss.
Ni är oftast dubbelt så vilda som oss.

Man ska inte klaga när man är likadan själv :)

Känns som om allt sviker och det gör dt inte bättre av att du är en stor jävla egoist som säger att du älskar mig.
Du visste fan att jag hade det svårt, men du stöttade fan inte mej ett jävla piss & kanske bara pga det att den jag älskade inte ens kunde se mig i ögonen har gjort att jag kanske snart mst in på sådant hem.
Jag behöver bara ngn som lovar att finnas där och säger du dt vet jag att du inte menar det.
Du säger det för att få som du vill.

orkar nt mer falska personer.

heey lovers.

Dagarna flyter på,händer inte så mkt, ganska mkt plugg och sådant.
Men var med Svensson,simon och Daniel och Meatball i tisdags haha. Det  var ganska nice, hade snöbollskrig :)
Och igår var man med Meatball, sen idag blev det pirre, vi typ frågade efter prao på några ställen, men fuckersna låter oss inte praoa xD
men vi kanske får på netto, min faster jobbar där!
Hade heldre praoat med pappa, så kanske man hade blivit lite handiie!

Allt för idag, kanske inget ekebo i helgen, ingen skjuts & bussarna är konstiga :*

Ge tillbaka mitt liv för det var det som du stal.
____________________________________________________________________

Har riktigt mkt läxa just nu, är riktigt dåligt.
Och som pluss på det har jag även 3 prov, och jag har blivit dålig på matte nu helt plötsligt.
haha men det är snart lov, gött som satans ;)
Och jo vad händer på lovet?
Jag hoppas på att ngn vill lana röven av sej md mej!
Och att någon vill kolla massa skräck, bästa som finns (a).
Och att någon vill bli mulad och ha snöbollskrig.

Och ja dt var allt, nej och äta massa donken. yey!

Så någon som joinar?
Pussssss på er :*

Happy valentine?
hahah nej skulle inte tro det va.

hahah hela mitt liv har ja vatt singel på alla <3 dag.
Alla <3 dag är inte kul när man inte har ngn speciell att fira den med.
Ingen att mysa med.
Ska nog tröstäta ist ;)
Kan bli tjock så kommer ja absolut inte att fira alla <3 dag med någon framöver.
haha nä, deppigt värre.


Men ni får iaf ha en bra dag alla andra, u deserve it!

bilden är sedan femman skulle ja tro, i love u.

Det känns tungt att veta att du när som kan lämna mig.
Ändå slutar du inte. det ända jag vill är att du ska finnas kvar.
Snälla fan, lämna oss inte, det är inte såhär det ska vara.
Du vet att ja gör allt för dej, du är den ända som förstår.
Du måste kämpa, försöka, inte ge upp.
Jag älskar dig och skulle göra allt för att spola tillbaka tiden och kunna hjälpa dig ändan från början.
Det är inte lätt, men ja kommer inte sluta kämpa för dej.
Jag älskar dig, även om allt har varit konstigt.

Benny Nilsson.(v)

visste inte att du var så iskall, efter den tiden ändå, trodde jag betöd så mkt mer, för det gjorde du för mig.
Trodde inte att det skulle sluta såhär. Men det är kanske bäst så, kanske var vi inte menade för varandra.
Men denna månaden efter har vatt hemsk, du har behandlat mej som skit och ja fösökte verkligen att inte ge tillbaka men kunde inte hålla det inom mej så allt det elaka kom ut.Förlåt.
Jag förväntade inte din vännskap, men fan heller att ja förväntade mej detta.
Mår skit för att veta att vi inte ens är vänner.
Men jag släpper allt om oss nu, orkar inte bry mig.

medina-sagoland.

yeah, lan, bilder !

neej TABBE.
Hej jag har klippt av mitt långa fina hår, mitt hår når typ till öronen?!
Känner mej mer maskulin än ja brukar haha, buuu, jag antar att ja gillade mitt långa hår.
Men aja, livet handlar inte bara om hår.haha.
Imorgon är dt lan hos min farsa, någon som joinar? jag färsäkrar jag har stort rum!
Bara att ta med drick och en dator, elr er själva bara ;d
Ring elr smsa, och ni kan ju låna mej en data också eftersom jag pajade min..
Men iaf alla får komma!!

Puuuuuuuuss.






typ sådan frilla nu då (u). haha kommentera :)

Har fan nyss inset att jag har misst min bästa vän.
Vi var så jävla tajta, även om vi inte umgicks varje dag var han som en bror.
Fan va fel det har blivit mellan oss, saknar dej niklas.
Du var den enda nästan som alltid fanns där.
Hoppas vi blir som förr.<3

Skönt att allt börjar bli som innan.

Dagen var så att man gick upp vid elva, gjorde typ inte ett skit.
Mot kvällen kom min tjejkompis sara och vi drog ut och snackade lite.
Sedan mötte vi upp mattias & Pierre och vi stack upp till mig.
Vi spelade Gh och lite så. Sara försökte fuska med att gittaren och sådant var isönder, men ja klassade alla ändån :D
Slutade med att pierre, sara och mattias sov här. Grymt skoj.
Vi  var uppe till ca 6 så dagen efter var man inte lite trött. Men det är verkligen en sak vi måste göra om :)<3

Det är bara ett skal.
Någon dag ska detta sluta, ja ska bli den som ingen tror ja kunde bli.
Jag ska kämpa, inte ge upp, försöka att inte falla.
Det är fan 2010, dålig början, men det betyder inte att det kommer bli ett dåligt slut.

I'm gonna turn it uppside down.

Tja.
Dagen idag var helt okej, vaknade lite sent ,men kom ändå i tid.
Vatt en seg dag, men efter skolan hade vi snöbollskrig, det är grymt mkt snö, för er som missat dt x)
Det var med Sara,åsa & emil och dt var kul, även om vi mest typ rullade ner för kullen? haha!
Men tack ni (v)

Får se vad som händer i morgon, ciao.

1995 den 15 Januari det var då dt hände. Det var då jag föddes. Det var då allt började.
Man gillade tiden då man var liten, det var då man inte fattade vad som verkligen hände runt omkring en.
Det var som om man var blind för allt det onda, men tillslut vaknade man upp och insåg hur det låg till.
Att bråken inte handlade om att bara höja sin röst som ens föräldrar brukade säga. Det handlade egentligen om ren ondska.
Föräldrarna stod där som vanligt mitt i rummet och skrek ut de onda orden som man fått höra att man aldrig skulle använda. De brydde sig inte om att mitt i mängden stod jag och min syster. Livrädda. Rädda för vad som skulle hända, rädda för att dem skulle lämna oss.
Men allt brukade sluta med en smäll från dörrar åt olika håll och där stod jag och hon kvar.
Vi kunde inte fatta, vi var rädda.
Kommer inte ihåg mkt från när ja var mindre, vet inte om ja ska det som en possetiv eller negativ grej.
Men tiden gick och ja började vänja mig vid smällarna skriken från alla håll, ja lärde mig att stänga ute det.
Men tillslut skulle det uppehöra, dem skulle inte bo ihop mer.
Min pappa blev ledsen min mamma tyckte att det var bäst så, vi hade inget att säga till om, jag och min syster.
Plötsligt var vi med och tittade på där pappa skulle bo, det verkade okej, men att inte få ha pappa där han alltid hade vatt skulle kännas jobbigt.
Men han flyttade han tog allt som fanns här med honom.
I början träffades vi inte men sedan fick vi, jag gillade inte att vara där, känslan av all rök och öl lukt kändes jobbigt och påträngande. Men bara jag hade min pappa tänkte jag.
Vi bodde alla i samma rum, gissar på att vi var omkring 7 år gammla. Vi sov i samma säng, med en pappa som inte vaknade när vi hade mardrömmar och blev sur om vi ringde våran mamma och sa att vi var rädda att sova där.
Alltid samma sak, han var alltid full. Måndagen var ingen jobbedag för honom, han var så bakfull att han knappt kunde stå upp. Jag fattade inte om det var okej att vara så full eller inte. Jag fösökte ignorera det.
På morgonen kom ja knappt upp, jag ville heller inte gå till skolan.
Ibland han ja bara cykla en bit innan ja vände om och cyklade hem, vet inte varför jag hatade skolan, men allting började kännas tungt.
Vi var nästan tvungna att vara hos våran pappa även om han söp bort all våran tid. Även om han fick mig att må dåligt.
Kommer ihåg alla födelsedagar vi hade, han kom alltid dit.. full.
Det fick aldrig vara min dag, jag fick inte känna mig speciel som jag ville. Jag fick inte heller känna den lyckan av att vi samlades där igen som en familj, mina fösäldrar bråkade alltid och där mitt i satt jag igen som när jag var liten, ingen såg mig eller brydde sig om mej, även om det var min dag.
Han gjorde så varje gång ngn fyllde år, aldrig kunde någon ha en egen dag, han fanns alltid där för att förstöra den.
kommer ihåg känslan och klumpen imagen, då man visste att han skulle komma full, man visste att han skulle snacka en massa och få en att börja gråta.
Man visste alltid om det.
Efter ett tag flyttade han till ett annat ställe, kommer ihåg det så väl, jag gillade det inte.
Pappa bara låg och sov hela dagarna och drack, han ville inte handla eller något, för han var det som att vi inte fanns. Det var bara han och hans sprit.
Vi fösökte klara oss själva, men vafan vi var små, vi fösökte ha varandra, fast vi bråkade mest.
Min syster ville tillslut inte längre bo hos min pappa, men jag stannade.. även fast han söp varje dag och inte brydde sig om att ja inte kunde sova, ja stannade för hans skull, allt för att se min pappa må som han gjorde när vi alla var en familj.
Jag satt och grät på kvällarna, för jag var rädd, allting kändes så långt borta och ja visste att min syster och mamma hade varandra, medans ja satt där på sängkanten och hade det fyllot till pappa.
Jag stängde in mig själv, ja hade bara mig själv.
Det kom inte tårar ja trängde in allt djupare och djupare.
Men jag blev äldre, pappa började supa mera, han kom hem till mamma på kvällarna, polisen kom & jag grät ja grät så jävla mkt. Trodde att pappa skulle åka in, trodde aldrig att ja skulle få se han igen. Även om han alltid nästan vatt full så ville ja ändå ha min pappa där, men han åkte inte in.. han åkte hem och söp ännu mer.
Det kändes som att han söp bort oss ur hans liv.
Tiden flöt på, jag gick ut med pappa även om han var full, bara ja visste att han var säker.
ibland fick man höra kompisar som sett han slåss full nere i stan..
Ändå gjorde ja allt.
Vi gick ut på resturanger, han började dricka där inne, han drack så mkt så att han fick stödja sig på oss när vi skulle hem.
min syster brukade lämna honom hos sig och dra till mamma, men ja brukade inte kunna lämna honom, han var min pappa, mitt kött och blod, ville inte att ngt skulle hända honom. Jag var alltid orolig över honom.
Jag började ändå bo hos mamma mer och mer, men han fanns ändå där och sumpade mina dagar.
Han brukade ringa på morgonen, redan full.. han skällde och skrek, mamma började gråta och vi andra med.
Varje helg, alltid likadant, jag och min syster fösökte göra ngt medans pappa låg och skrek på soffan elr gick ut och var borta i några timmar.
Vi mådde dåligt, min systser började snacka med mamma om hur hon hade det, men ja trängde in allt.
Ville inte snacka om det, ville skydda pappa och inte ta upp allt som hänt.
Min mormor fick sen en tumör, hon åkte in på sjukhuset, vi fanns vid hennes sida. Jag älskade henne så mkt. Hon var den ända som visade att hon brydde sig om sig. Det gick tio dagar, tio jävla dagar och hon fösvann.
Bara så jävla snabbt var hon ute ur mitt liv, den som betydde mest. Jag kunde inte gråta, jag satt fast dt i hjärtat och lät det stanna där.
Jag fösökte få livet att rulla på igen, men på ngt sätt satt ja fast.
Varje nyår, ja mådde dåligt, klumpen fanns där igen han söp röven av sig, var rädd att han skulle skjuta raketerna på sig, ja grät. Där stod vi jag min mamma och syster & grät, vi var rädda om den som ändå på ett sätt försörde våra liv.
Mamma deppade ihop, hon var nästan inte kontaktbar.. och ja blev ensam ännu mer.
Kommer nästan inte ihåg allt, kan bero på att ja fösökt glömma det.
Vi brukade vara på tävlingar och fiska.  Pappa gjorde allt den dagen för att inte dricka ngt, han klarade det.
Men när klockan blev runt sex kom hans polare , de gav han de jävla ölen.De söp ner han så att han inte kunde stå upp och de visste om hans problem.
Han kom tillbaka till våran plats.. vinglande.
Jag blev så besviken, han hade lovat mig detta och han var full, igen.
Jag fösökte packa ihop allt, ja ville hem. Min syster kom ner där vi var med en kompis. Hon sa vafan till att han var full, sedan sa hon att hon skulle iväg med sina kompisar. Där stod jag tolv år med en pappa som inte kunde stå upp.. ja såg hur det svartna nästan för hans ögon. Jag packade klart och fösökte få hem han, påvägen såg jag hans vänner som supit han full, de hjälpte inte mig även när de såg att ja grät för att ja mådde så dåligt.
Jag klarade iaf att få han på benen och jag fixade hem honom. Jag funderade på att stanna, men varför skulle ja, han hade sårat mig för mkt.
Tiden gick, jag blev 13, som vanligt pappas fylla och tråkigheter.
Pappa fösökte ta tag i sina problem, han började gå i grupper för att komma över sitt drickande.
För första gången kände ja mig stolt över min pappa.
Det gick så jävla bra, han blev en ny människa, jag älskade honom.
Men fan alltså fifan, han trillade tillbaka och allt började om på nytt.
Pappa började må piss, han insåg hur mkt han hade förlorat.
Han valde att han inte ville leva längre, han ringde och berättade.
Jag och min syster stack ner för vi var rädda till honom, han var helt borta.
Kommer ihåg att jag tog hans hand och fösökte övertala honom att inte göra det. Där satt han på soffan med minst tjugo tabbleter, han fösökte svälja dem, jag slog ut dem över golvet och brast i gråt. han försökte gång på gång. Spriten och tabbleterna..
Ambulansen och polisen kom, men han ville inte med, han tyckte att han var klar här på jorden.
Jag åkte hem till mamma, mådde sämre än ja trodde att ja kunde.
Det gick ett tag jag fick inte träffa pappa, han fösvann in på ett hem för dem som inte ville finnas kvar. Det kändes hemskt.
Tiden gick.. pappa söp när han kom hem igen. Han trillade när han var full och krossade knäskolen, han tappade all sin vikt, han började se hemsk ut.
Det kändes konsitgt att se sin pappa så. Ville aldrig se han så.
En dag ringde polisen, pappa var på sjukhuset denna gången lyckades han nästan gå mot ljuset.
En ängel vakade vell över honom, för han finns här än idag.
Jag är glad för det, även om han pajade det mesta.
När jag blev fjorton började han ta kontrollen på ett sätt över sptriten, men han slog mig.
Han slog mig, hotade mig med kniv och kasstade saker på mig, han gjorde det dels pga tabbletter, men innerst inne vet ja inte.
Han sa att han hatade mig och aldrig ville träffa mig igen,.. så jag flyttade och sa att ja aldrig skulle komma tillbaka.
Men ja kom tillbaka, även om ja visste att ja skulle må piss i hans närhet.
Jag fanns där för han, även om spriten var den han levde för.
pappa lovade mig att vi skulle åka till Gbg på semester, vi träffades på stationen, han var packad, allting rasade för mig. Jag började gråta, han hade lovat mig detta och han kunde inte hålla det, det sved.
Jag kommer ändå komma ihåg semestern, jag var där med min pappa, min pappa som betyder mest.
Allting byggs ändå upp för mig nu, ja fösöker leva livet som ja vill ha, jag var påväg.
Men allting rasade tillslut, jag började tänka på allt som hänt, och kom ner dit ja hade försökt så länge ta mig ifrån.
jag kunde inte kolla mig i spegeln utan att gråta, kunde inte inse att ja var den ja var. Jag tog kniven och skärde djupa sår i mina armar, tänkte att där skulle ärren och allt bekymmer få sitta. Det kändes bättre..
Folk såg vad som hänt, ingen brydde sig. Ja ville slinta skära upp mig och bara fösvinna. Men jag hade inte modet, jag var inte redo att ge upp.
När ja var nere åt ja inte, ville bara slippa allt.  Han hade ju bara supit bort mitt liv. Så jag började ta medicin, jag överdosera, började skaka och fick knappt luft, det kändes bättre. Försökte dricka det jag fick tag på, tänkte om pappa mådde bra av det kanske jag också skulle göra det, men inget hjälpte.
Drömde om att ja skulle försvinna.. men ännu har ja inte gjort det & ja kämpar för att hålla mig kvar.
Ja ska inte ge upp som pappa gjorde, bara för att han finns kvar betyder inte att ja kommer göra det.
Men jag älskar er alla, kunde inte anna att dagen då ja föddes skulle mitt liv bli såhär, att ja skulle känna denna smärta, men det har format mig till den ja är & jag ångrar inte vem ja är..

Pappa fyllde år i går. Ja köppte en brödkorg, nä för mej är vell inget överskattat haha.köppte massa kakor,  mådde illa somnade klockan 7 på hans soffa vaknade gick hem till mamma, somnade runt halv tolv, yey rolig dag!

idag har det vatt chill.
Tjejerna & killarna hade värsta snöbollskrig, så jävla kul :D
Men ja blev svart i hela huvudet!
Sedan har typ inget mer intressant hänt, stack tidigare från skolan Skulle Till ungdoms ngt. Snackade där ett tag, mår bättre nu tror ja.

Någon som vill joina ngt kul i helgen? Puss :)